janinar.blogg.se

Du gjorde någonting med mig. Du ändrade mitt sätt att tänka. Du fick mig att se anourlunda på livet. 
Du fick mig att våga ta chanser, att våga riskera saker och ting. 
Vi tyckte ofta likadant och delade många tankar och värderingar med varandra.

Du fick mig att må bra och att le. Du visste liksom precis vad du skulle säga.
Vi kände varandra väldigt bra och visste det mesta om varandra. 

Du gjorde mig starkare.

Vi pratade flera gånger om dan, du ringde när du hade en 5minuters paus på jobbet, 
du ringde så fort du hade tid. Och på kvällarna pratade vi i timmar, om allt och ingenting. 

Idag vet jag inte ens hur du mår. Hur det gick med detdär jobbet eller hur det gick med alla papper. 

Hur mår ni? Vad har ni för väder? Vad har du gjort idag? Har du hört något från hotellet? 
Är allting påväg åt rätt håll för dig? Har du fått något svar på någon annan lägenhet? 

Jag saknar dig så in i helvete. Och jag fattar inte vart det va jag gjorde fel? 
Jag går igenom dendär veckan i huvudet iprincip varenda jävla dag, men jag förstår inte vad som gick fel.
Jag dömde inte dig, jag accepterade dig!
Fattar fan ingenting. 

Jag behöver dig, jag behöver prata med dig.